Fem saker som hjälpte mig må bättre

1. Jag omfamnade ensamheten.
Jag brukade vara livrädd för att vara ensam och höll fast vid fel personer längre än jag borde gjort oavsett hur jag mådde eller blev behandlad. För hur skulle jag klara mig ensam? Hur skulle jag kunna vara ensam med tre barn? Hur skulle jag kunna klara av vardagen helt själv? När man hör något tillräckligt många gånger så blir det ju att man tror på det till sist och jag har fått höra alldeles för många gånger att jag inte kommer klara mig själv osv. Men sen insåg jag att jag visst klarar mig, jag klarar mig riktigt bra och det var ju t.o.m skönt att vara ensam. Jag trivs ensam och jag älskar att styra över mig själv och mitt. Det är just det som gör mig så stark. För nu när jag älskar livet ensam så vet jag att jag kan älska livet tillsammans med någon också och om jag är ensam så gör det inget för det är bra ändå. Förstår ni hur jag menar? Det är som RuPaul säger "If you can't love yourself, how the hell you gonna love somebody else?". Amen!
 
2. Jag började uppskatta det jag har.
Tyvärr så är det väldigt lätt att glömma bort allting man har när man ständigt tänker på allting man inte har. Gräset verkar alltid vara grönare på andra sidan staketet och man sitter och suckar när man ser hur alla andra verkar leva sina drömliv på sociala medier medans man sitter i soffan med chipssmulor över hela bröstet. Man tar så himla mycket förgivet och ibland behöver man bara en liten knuff för att minnas hur bra man faktiskt har det. Jag började skriva i en tacksamhetsbok varje kväll vilket hjälpte mig enormt. Jag skrev upp fem saker som jag var tacksam för och efter några dagar insåg jag att de sakerna faktiskt var väldigt många. När man fokuserar på och uppskattar det man har istället för att se allting man inte har så blir allting plötsligt så mycket bättre. Tacksamhet, uppskattning och fokus på det som är bra gör ju faktiskt stor positiv skillnad för både kropp och själ. Som om inte det vore självklart, haha.
 
3. Jag satte mål som jag visste att jag kommer klara av.
Jag lärde mig att istället för att sätta stora mål som jag aldrig nådde fram till för det blev för svårt så satte jag småmål som ledde mig mot det stora målet och plötsligt blev de stora målen inte så svåra att nå. Jag antar att de är det som kallas för delmål. T ex om jag ville springa en mil utan problem så kunde jag inte bara gå ut och springa en mil för jag hade ju ingen kondis alls. Jag kunde knappt ta mig runt två kilometer och då kände jag ju att jag misslyckades, det var omöjligt och sen gav  jag upp för jag kommer ju aldrig kunna springa en mil ändå så då sket jag i det. Men sen började jag sätta småmål; Jag skulle springa två kilometer första månaden, sen tre kilometer andra månaden och sen fyra kilometer tredje månaden osv. Plötsligt kunde jag springa en mil utan problem och det var inte alls lika omöjligt som jag först hade tyckt. Nu är ju detta bara ett exempel men jag tror ni förstår vad jag försöker få fram med det. De små målen som leder till de stora är en viktig del av ens utveckling och ser man till att klara av de lilla så kommer man en dag nå sitt stora. Låt det ta tid, för den tiden kommer gå ändå och då kan man lika gärna göra något vettigt med den.
 
4. Jag gjorde slut med energitjuvarna.
Jag blir snart trettiofem år och jag är trött på att ha människor runt mig som enbart är negativa och vill trycka ner andra för att själva må bra. Om man umgås med människor som ständigt klagar, pratar skit om andra och aldrig säger något positivt om något så är det ganska självklart att man inte mår så bra till sist för man blir neddragen och det är inte kul för allt blir så grått och trist. Om man däremot umgås med människor som peppar, stöttar och puschar så kan man plöstligt nå hur långt som helst för man blir så himla upplyft och det är härligt. Jag valde att kapa mina band till de som påverkat mig negativt och saker förändrades runt mig ganska snabbt till det bättre. Jag slutade tveka på mig själv, jag började se världen i färg och jag började göra de saker som jag inte vågat innan för jag hade fått höra att jag ändå inte skulle klara det. När alla energitjuvar försvann kom min positiva energi tillbaka och jösses så efterlängtad den hade varit.
 
5. Jag accepterade mitt förflutna.
Om någon var expert på att älta det förflutna och må riktigt dåligt över saker jag varit med om så var det jag. Jag blev verkligen vidrigt mobbad i skolan, jag blev misshandlad i tidigare relationer, jag har blivit utsatt för övergrepp och jag har gått igenom så himla mycket så ibland undrar jag hur jag ens överlevt. Fast det är just det; Jag har bara överlevt och glömt bort att leva. Det var då jag insåg att den enda som skadar mig idag är jag själv för de som skadade mig i det förflutna stannade där och enda anledningen till att de skadar mig än idag är för att jag låter de. Så jag bestämde mig för att det räcker, jag tänker inte låta alla de där personerna ta ifrån mig fler år av mitt liv än de redan gjort. Så jag skrev ner allting, bröt med de som hängt sig kvar, jag bearbetade allting och jag accepterade att det hade hänt sen gick jag vidare. Jag vet att allt som hänt format mig till den jag är idag, men det är upp till mig hur det format mig och det är dags för mig att börja leva det liv som jag vill leva. Så nu säger jag tack till alla lärdomar och för den styrka jag fått men nu är det framåt som gäller.